arizmendi

Det är väl bara tur att min karriär som fotbollsspelare var relativt kortvarig (enbart första gången jag gick i ettan), då mina knän inte hade tackat mig på något sätt. Det märktes om inte annat framåt slutet igår, när man hört samma låtar minst två gånger och inte en enda innehöll baktakt. Det hade varit befriande.
Men om vi lägger knän, näsblod och musiken åt sidan var det en bra kväll på Harrys. Man vet ju redan innan vad man ger sig in på, om man inte tillhör den primära målgruppen, så att säga.
Dessutom så slutade kvällen mycket lyckligt, fick man erfara! ^^

Nu ska jag sända ut positiva signaler, så att jag verkligen blir antagen i Jönköping. Cross your fingers!
Sedan ska jag kolla på Lost Highway. Eventuellt.