arizmendi

Mätaren måste befinna sig på den övre halvan av nostalgi-richtern. Trots att jag inte är säker på vad jag minns, känns mina återblickar som säkra kort för dool-albumet. (Dool = days of our lives, för er som aldrig sett just DET Vänner-avsnittet)

Jag har för tillfället hittat tillbaka till The Wannadies och Championship Manager 01/02. Frågan är om det är för tidigt för den här årstiden, fastän våren ger tydliga indikationer på en stundande sommar. Som vanligt handlar mina återblickar om en tid då inget var på lika stort allvar som nu, när man varken ville eller kände sig särskilt vuxen. Ett vagt uttryck, men vad jag menar är att man på den tiden (herregud, "på den tiden") knappast behövde ödsla sin tid över kontemplationer om ordets egentliga innebörd. Fuck it, sa vi, Hesjön väntar! Och så var man på väg.
Kanske är det åldern som splittrade oss. Med lite hjälp av personliga ambitioner som skiljde sig i generella drag. Personliga ambitioner. Indikatorn i reaktionen.